Känslor
Jag har kämpat och kämpat men nu är jag tillbaka på ruta ett. Det känns så där fullständigt nattsvart igen. Återigen känner jag ett stort tomrum i bröstet och det känns som något pressar ur all luft ur lungorna på mig. Återigen rinner tårarna och jag anstränger mig för att hålla borta ångesten.
En ny känsla har också infunnit sig. Det är Ilskan. Jag som inte kan bli arg, eller törs bli arg. Jag är så rädd för vad Ilskan ska leda till. Vad händer om jag blir arg? Jag är uppvuxen med Ilskan himself och vet vad den gör med människor. Något så obehagligt vill jag inte utsätta någon för. Nu har den i alla fall trängt sig på så smått. Vill inte känna så här, vill bli av med den. Den förbannade Ilskan. Jag gjorde något konstigt idag när jag körde bil. Jag skrek rakt ut allt vad jag kunde, flera gånger. Det hjälpte faktiskt lite grann. Kände mig helt utmattad efteråt.
Ska försöka sova nu. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter.
Mormor skrev i en diktbok jag hade när jag var nio år:
Att älska är att leva med hjärtat
