Jag
Vem är jag?
Det är den grundläggande frågan att svara på i min terapi men hur jag än vänder ut och in på mig själv så hittar jag inte svaret. Jag vet inte vem jag är. Vad är det egentligen för svar man ska komma fram till? Jag vet inte.
Vad vill jag?
Det är så mycket som jag vill och som jag har velat göra tidigare som nu är för sent.
Cirkusprinsessa t.ex. Jag har alltid velat jobba på cirkus som akrobat. En sån som slängs fram och tillbaka uppe i luften och fångas av en man hängandes i knävecken. En sån cirkusartist kommer jag aldrig att bli.
Åren går och man följer inte sitt hjärta utan gör något annat. Man gör det man gör, det man en gång börjat med och sen är det bra med det.
Jag tycker själv att jag har ett himla bra jobb. Jag har ett utvecklande intressant yrke med bra arbetskompisar, arbetstider och bra lön. Jag har mer semesterdagar än de flesta och har möjligheten att själv styra mycket över min arbetstid. När det är mycket att göra jobbar jag mycket men får då istället bättre betalt och ytterligare ledighet. Frågan är bara om det är detta jag vill göra. Kanske - kanske inte.
Jag har långt gående funderingar på att söka något jobb utomlands. När jag var 19 år så bodde jag ett år i Florida och längtade då till de fyra årstiderna i Sverige. Jag tyckte att det var för varmt där. Vi reste en vecka till Colorado för att åka skidor och jag minns hur jag då diskuterade årstiderna med Donna. Hon menade att det är bättre att bo i värmen och åka någon vecka till snön och kylan. Jag tyckte att det var bättre med vinter lite längre än en vecka och sen få ha en vacker vår och sommar och åka iväg till något varmt land någon vecka på semester. Hösten kan jag skippa. Det var, som sagt, mycket delade meningar. Nu när jag är i samma ålder som Donna var då så är jag beredd att hålla med henne. Vi har för lång vinter och för kort sommar i Sverige. November till mars tillbringar jag gärna i något varmt land. Men det gäller att inte bara säga att det är så jag vill ha det. Jag måste ju göra något för att det ska bli så. Men tänk om man ångrar sig. Borta bra men hemma bäst. Ja, då får man väl göra det men då har man ju i alla fall testat och försökt.
Jag vill ha äventyr, spänning och passion i mitt liv. Det slentrianmässiga är för tråkigt. Samma sak dag ut och dag in. Nej, jag vill inte gå här som katten, som Emil sa.
