hildebrant

Nu var det längesedan jag skrev något här. Måste medge att det känns en aning betungande att skriva. Det faller sig inte naturligt för mig. Känns mer som något jobbigt som ligger över mig att göra. Jag önskar att jag hade samma fallenhet för skrivandets konst som min dotter. Å andra sidan önskar jag också att jag kan sjunga, dansa och måla. Det är mycket man önskar men man kan ju inte kunna allt. Förutom min dotter förstås. Hon har begåvats med så många färdigheter. Ingen mamma kan vara mer stolt än jag. Vad hon än tar sig för så blir det succé. Gammelmormor sa ofta: Jag förstår mig inte på det där flickebarnet. Hon är bra på allting. Vad månne det bliva av henne?

Min lilla Piga som alltid kommer att vara mitt lilla Pigabarnet. Jag tänker på henne varje dag och saknar henne så det gör ont.

Jag åkte ner på jobbet igår, söndag. Det var så vackert ute. Solen sken och snön lyste så fint på träden. Det luktade vinter och helt plötsligt så kände jag saknaden ännu mer. 

For upp till Kramfors på eftermiddagen och firade William som fyller 15 år idag. Det var så trevligt att träffas och fika tillsammans. De små barnen var så snälla. Liam var med William hela tiden och det verkar som han ser upp till William. De satt på hans rum och spelade dator mest hela tiden. Lova fick också vara med. Lilla Livia gick omkring för sig själv bara. Den enda som saknades var Alexandra.

Nu är det inte lång tid kvar tills min lilla Piga kommer hem. Då skall hon bli ompysslad av sin gamla mamma. Jag får rå om henne (ibland) och vi ska fira jul tillsammans och det kommer att bli hur bra som helst.