Semester med de små
I torsdags morse så begav vi oss ut på vår lilla planerade semestertur till Stockholm och Kolmårsden. Vi, det är Alex, Liam, Lova och jag. Vilken kul och lyckad semester det blev. Halvvägs ner till Stockholm stannade vi för en liten bensträckare och en picknick i det gröna.
Sen fortsatte färden och inte en enda felkörning blev det (förutom ett extra varv i en rondell) utan raka vägen till hotellet och parkeringshuset. Vi checkade in och lämnade väskorna på rummet och tog sedan tunnelbanan till Karlaplan och sen fick vi skjuts till Grönan. Det blev en lång kväll med karuseller om och om igen för barnen och jag vågade mig på fritt fall. Allt för att övervinna min höjdrädsla.
Vi åt en härlig middag på Grönan och en och annan glass slank också ner. Klockan var nästan halv elva när vår chaufför hämtade upp oss och skjutsade oss tillbaka till hotellet.
Nästa morgon bar det av till Kolmården. Där började djurparksbesöket med en delfinshow tätt följt av en sälshow och sen lunch. Vad tyckte barnen om det? Ja, inte kan jag påstå att de var särskilt intresserade av djuren. Däremot var Lova väldigt intresserad av de pirater som deltog i dessa två föreställningar. Hon sa att det var piratshower hon varit på, nämnde aldrig djuren. Sen traskade vi vidare och såg resten av djuren i parken innan vi kom fram till Kulmården, som var en jättefin lekpark, och sen vidare till Wild camp och slutligen kom vi till det som barnen tjatat om hela dagen, Bamses värld. Men, då var vi så sena att djurparken hade stängt och det var bara att traska hela långa vägen tillbaka i en öde djurpark.
Barnen var ordentligt trötta men inte kunde vi slå ner på tempot för det. Nä, nu var det dags för äventyrsbad på hotellet. Vi badade tills de stängde och sen åt vi en härlig (men dyr) buffé på hotellet. Klockan var nästan halv tio när vi var tillbaka på rummet och fick se andra halvlek av en konstig fotbollsmatch på tv.
Nästa morgon for vi på safari. Vad tyckte barnen om det? Inte mycket, de ville vända och åka till Bamses värld. Men det gick ju inte utan vi rullade sakta igenom parken och såg på djuren som gick runt bilen. Sen parkerade vi vid huvudingången och var mycket nära Bamses värld så det dröjde inte länge förrän barnen fick träffa sina idoler och leka. Vi åt en inte alltför god lunch i Farmors kök och promenerade vidare till andra sidan parken. Jag hade nämligen bestämt mig för att ge mig på höghöjdsbanan som låg vid delfinariet.
Vilken grej för en höjdrädd tjej som mig. Jag klättrade tio meter rakt upp på en repstege och klev av på en liten, liten bräda på ett träd. Nu skulle jag ta mig tio stationer framåt för att komma ner igen. Jag balanserade på ett rep mellan två träd, kastade mig rakt ut i en lian över till ett annat träd tre meter bort, gick balansgång på en vinglig stock m.m. m.m. Jag var alldeles darrig i hela kroppen när jag väl kom upp för repstegen och sen skulle jag då balansera där uppe och jag måste medge att de tre första stationerna kändes väldigt läskiga. Sen släppte darret och jag körde på. Det var en riktig kick ska jag säga och jag är jättestolt över mig själv. Bilder kommer senare. Det går inte att infoga för tillfället och bilderna på mig uppe i träden är i Alex kamera som just nu befinner sig i Paris.
Även denna dag var vi sist ut ur parken. Vi åkte tillbaka till Stockholm och nu bodde vi på ett hotell vid Kungens kurva. Inte en enda felkörning här heller. Klockan var nio när vi kom fram och Lova ville absolut bada i hotellets pool. Nu var denna alldeles för djup för henne och det var en mindre katastrof. Lilla Lova var näst intill otröstlig. Det blev istället dusch på rummet och sen låg vi och snackade en lång stund innan vi somnade.
Sista dagen for Alex till Paris och vi vände hemöver. Efter en minut hördes från baksätet: är det långt kvar?
Den frågan kom väldigt många gånger från Lova som aldrig har lyckats hålla sig vaken särskilt långa stunder i en bil tidigare men som nu var vaken hela vägen till Sundsvall. Vi hade bestämt att vi skulle bada på nya Himla badet i Sundsvall när vi kom fram. Nu hade vi otur för det började regna så barnen bestämde att de ville hoppa i bollhavet på IKEA istället. Sagt och gjort, mot IKEA det bar. Halv sju kom resten av familjen Persson och vi åt dajmtårta och drack kaffe tillsammans innan de åkte hem till Kramfors.
Sen fortsatte färden och inte en enda felkörning blev det (förutom ett extra varv i en rondell) utan raka vägen till hotellet och parkeringshuset. Vi checkade in och lämnade väskorna på rummet och tog sedan tunnelbanan till Karlaplan och sen fick vi skjuts till Grönan. Det blev en lång kväll med karuseller om och om igen för barnen och jag vågade mig på fritt fall. Allt för att övervinna min höjdrädsla.
Vi åt en härlig middag på Grönan och en och annan glass slank också ner. Klockan var nästan halv elva när vår chaufför hämtade upp oss och skjutsade oss tillbaka till hotellet.
Nästa morgon bar det av till Kolmården. Där började djurparksbesöket med en delfinshow tätt följt av en sälshow och sen lunch. Vad tyckte barnen om det? Ja, inte kan jag påstå att de var särskilt intresserade av djuren. Däremot var Lova väldigt intresserad av de pirater som deltog i dessa två föreställningar. Hon sa att det var piratshower hon varit på, nämnde aldrig djuren. Sen traskade vi vidare och såg resten av djuren i parken innan vi kom fram till Kulmården, som var en jättefin lekpark, och sen vidare till Wild camp och slutligen kom vi till det som barnen tjatat om hela dagen, Bamses värld. Men, då var vi så sena att djurparken hade stängt och det var bara att traska hela långa vägen tillbaka i en öde djurpark.
Barnen var ordentligt trötta men inte kunde vi slå ner på tempot för det. Nä, nu var det dags för äventyrsbad på hotellet. Vi badade tills de stängde och sen åt vi en härlig (men dyr) buffé på hotellet. Klockan var nästan halv tio när vi var tillbaka på rummet och fick se andra halvlek av en konstig fotbollsmatch på tv.
Nästa morgon for vi på safari. Vad tyckte barnen om det? Inte mycket, de ville vända och åka till Bamses värld. Men det gick ju inte utan vi rullade sakta igenom parken och såg på djuren som gick runt bilen. Sen parkerade vi vid huvudingången och var mycket nära Bamses värld så det dröjde inte länge förrän barnen fick träffa sina idoler och leka. Vi åt en inte alltför god lunch i Farmors kök och promenerade vidare till andra sidan parken. Jag hade nämligen bestämt mig för att ge mig på höghöjdsbanan som låg vid delfinariet.
Vilken grej för en höjdrädd tjej som mig. Jag klättrade tio meter rakt upp på en repstege och klev av på en liten, liten bräda på ett träd. Nu skulle jag ta mig tio stationer framåt för att komma ner igen. Jag balanserade på ett rep mellan två träd, kastade mig rakt ut i en lian över till ett annat träd tre meter bort, gick balansgång på en vinglig stock m.m. m.m. Jag var alldeles darrig i hela kroppen när jag väl kom upp för repstegen och sen skulle jag då balansera där uppe och jag måste medge att de tre första stationerna kändes väldigt läskiga. Sen släppte darret och jag körde på. Det var en riktig kick ska jag säga och jag är jättestolt över mig själv. Bilder kommer senare. Det går inte att infoga för tillfället och bilderna på mig uppe i träden är i Alex kamera som just nu befinner sig i Paris.
Även denna dag var vi sist ut ur parken. Vi åkte tillbaka till Stockholm och nu bodde vi på ett hotell vid Kungens kurva. Inte en enda felkörning här heller. Klockan var nio när vi kom fram och Lova ville absolut bada i hotellets pool. Nu var denna alldeles för djup för henne och det var en mindre katastrof. Lilla Lova var näst intill otröstlig. Det blev istället dusch på rummet och sen låg vi och snackade en lång stund innan vi somnade.
Sista dagen for Alex till Paris och vi vände hemöver. Efter en minut hördes från baksätet: är det långt kvar?
Den frågan kom väldigt många gånger från Lova som aldrig har lyckats hålla sig vaken särskilt långa stunder i en bil tidigare men som nu var vaken hela vägen till Sundsvall. Vi hade bestämt att vi skulle bada på nya Himla badet i Sundsvall när vi kom fram. Nu hade vi otur för det började regna så barnen bestämde att de ville hoppa i bollhavet på IKEA istället. Sagt och gjort, mot IKEA det bar. Halv sju kom resten av familjen Persson och vi åt dajmtårta och drack kaffe tillsammans innan de åkte hem till Kramfors.
Kommentarer
Trackback
