hildebrant

Idag är det dagen efter dagen efter. Ja, så känns det. Igår var det dagen efter hela dagen fast gårdagen var dagen och idag är det dagen efter. Hmm, komplicerat, eller hur och vad menar jag med detta. Jo, igår mådde jag inte så bra för det var dagen efter utgång på 40-klubben.
Lillasyster och mamma kom tidigt med buss från Kramfors för att åka vidare till Stockholm med tåg. Nu kom de till mig först eftersom det var några timmar tills tåget skulle gå. Och hur mår jag så här tidigt en lördag morgon dagen efter? Jo, jag är trött och har ont i huvudet och ser väldigt suddigt på ett öga. Jag skjutsar dem till tåget och sen var det dags för Sundsvall Open Trot. Stor travfest på Bergsåker och det var verkligen en fest. Så fina lopp, vackert väder och fantastisk stämning bland de 20 000 som tagit sig dit. Vi träffar Teresa och Abbe som köat för att komma in när portarna öppnades och de hade fixat en kanonplats med bänkar nere vid banan. Teresa och Abbe hade flera travvänner med sig och det blev lite trångt runt bänkarna. Det bjöds på vin och öl och kaffe med kask men det blev inget för Kickilick denna dag som var dagen efter. Det blev ingen vinst heller men vi fick i alla fall en 5:a på V75. Tyvärr var det ingen utdelning på femmorna denna dag.

 ”Dagen efter” avslutades i soffan med popcorn och Finnkamp.

Kärlek är att sakna någon när ni är ifrån varann, men ändå känna värmen inombords, för ni finns i varandras hjärtan.

Då har man åter varit på buggkurs och roligt var det. Jag kom ju inte med i våras pga. att alla kurser var överfulla men nu är jag med och svänger mina lurviga. Precis som förra gången jag deltog så saknar hälften av killarna taktkänsla. Jag tror att de är där bara för att deras respektive vill dansa. Det är svårt att dansa med dessa killar men så kan det va.

Jag har under kvällen lyssnat till denna ramsa typ 500 gånger; bak, sida, fram........ bak, sida, fram. Kommer nog att drömma om bak, sida, fram inatt. 

Medans jag var på buggkurs så var, och är fortfarande, Alexandra på tangokurs. Tänk vilken dansant liten familj vi blivit. Nu tror jag det blir lättare för mig att kunna öva på min bugg än det är för Alex att träna på tangon. Men det är klart, hon ska ju snart till Argentina och då kommer hon väl att göra succé.

Var till Kramfors igår och grattade lillasyster på hennes 30-årsdag. Det bjöds på smörgåstårta och jordgubbstårta. Jag hade köpt en fin batikklänning med tillhörande tights och scarf samt ett jättefint halsband. Alexandra hade köpt en present i USA som Malin skulle få men hon hade gömt den så väl i sitt rum när Malin var här och hälsade på att hon nu inte kunde hitta den. Det får bli en försenad present istället.

Igår träffade jag min nya psykolog och det kändes rätt bra faktiskt. Han var mer rak på sak och "tuffare" än min förra. Trots att det känns rätt så bra så är det ganska jobbigt och påfrestande att gå i terapi. Jag känner mig väldigt "annorlunda" efteråt. Många tankar och funderingar virvlar omkring som behöver bearbetas. Igår så for jag raka vägen till gymmet och körde ett hårt pass i en och en halv timma. Det kändes bra.

Sen ringde läkaren från Artrokliniken och sa att han fått svaren från röntgen. Det visar sig att mitt knä är 4-5 grader "felvinklat" och därför gör broskskadan ont när jag går. Flera läkare på kliniken har nu diskuterat vad som kan göras åt mitt knä och de föreslår två ingrepp:

Flytta brosk till det skadade stället samt vinkla om benet. Dessa ingrepp kommer dock inte att medföra att jag kan springa igen men förhoppningsvis försvinner värken när jag går.

De kommer att kalla mig för ett samtal om vad som behöver göras.

Värken i handleden är så gott som borta. Det gör ont när jag trycker på stället men inte annars och muskelbristningen i ryggen är också mycket bättre. Det kanske trots allt blir uppspel i sommar. Hoppas på det.

Jag bodde på Hotel Central i natt vilket är mitt favorit hotell i Stockholm. Det är inte alls märkvärdigt och lyxigt på något sätt men det är hemtrevligt. Vänliga människor tar emot i receptionen. Rummen är relativt stora och välstädade och innehåller precis det jag behöver; bra säng, många och sköna kuddar, en stor tv och ett bra badrum. Frukosten på hotellet passar mig perfekt. De har nämligen alltid färska bär som man kan ta till filen och färsk frukt såsom meloner och kiwi. De har dessutom ett antal olika morgontidningar som man kan läsa till frukosten. Kan det bli bättre?

På väggarna hänger tavlor från Afrika som är så himla fina. Utställningen heter "Glädjen Media Glömde".

Jag håller på att bär-boosta just nu. Det har varit blåbär och hallon för hela slanten ett antal veckor. Goda bär som innehåller jättemycket antioxidanter.
Att boosta någonting betyder att förbättra eller förstärka. Ordet sitter som en smäck just nu. För mig handlar det om att fylla på. Att maxa vitaminintaget för att stärka mitt immunförsvar och stå rustad för höstens influensa. Bär innehåller nämligen massor av c-vitaminer och är rena dunderkuren för immunförsvaret.

Igår var jag på lunchen och plockade svarta vinbär, krusbär, körsbär och rabarber.
Körsbärsträdet dignade av knallröda bär och det plockades en hink på 10 minuter. Svartvinbärsbuskarna var överfulla och det gick även snabbt att fylla en hink med de bären. Krusbär är nästan min favorit. Det bäret är nära släkt med kivi och smakar väldigt likt. Buskarna är dock väldigt taggiga och man sticker sig hela tiden.

Sen är det ju det här med att ta rätt på alla bär man plockat. Det är inte särskilt kul. Jag lämnade allt i går kväll och gick på Casinot istället. Nu har jag suttit på balkongen i solskenet och klippt bort ändarna på varje litet krusbär och tagit bort kvistarna från svartvinbären. Krusbären äter jag som de är, som godis ungefär. Svartvinbären tänker ja ha till filen på morgonen. Körsbären skall jag ge till mamma. Av rabarberna har jag kokat kräm. Den ska jag äta nu till lunch. 

   

Idag är det torsdagen före Selånger marknad. Denna torsdag brukar jag alltid äta surströmming på marknaden. Alla som ställer upp och jobbar blir nämligen bjuden. Nu ska jag inte jobba och har inte gjort det på många år, inte sedan Alexandra slutade spela fotboll. Men Maud jobbar och jag har de senaste åren följt med henne och ätit lite i smyg. Nu blev det inte så detta år. Adam fyller år och har dessutom match så Maud kunde inte gå. Vad gör jag då? Jo, jag äter surströmming ute på balkongen istället.

I söndags var det fullt upp. Tidigt på morgonen bakades det sockerkaka och en härlig hallontårta. Sen var det dags för en tur ut till stranden. Det var riktigt fint väder och badvikarna på Alnö var fulla av badgäster. Vi skulle åka till Bänkåsviken men det fanns ingen parkering så det blev Tranviken istället. Vattnet var varmt och både små och stort barn badade, dock inte jag. Liam försökte fånga fisk med en nyinköpt hov och lyckades till slut fånga en död fisk som låg och flöt på vattenytan.

Jobbade i fredags förmiddag och blev sen bjuden på lunch hos Maud innan vi reste till Kramfors på fest. Vi, det var Maria, Maud och jag. Klockan tre var vi bjudna till Annelie och Peter. Det var tjejträff med respektive och det serverades en härlig buffé med öl och vin ute på verandan. Efter middagen begav vi oss ner till kajen och steg ombord på Ådalen III. Den gick en tur ut mot Norafjärden och två trubadurer underhöll på däck. Det blev några gin och tonic under båtresan och sen var det tänkt att vi skulle svänga våra lurviga på Gladan men där var bara fyra personer när vi kom så det blev efterfest hos Teresa och Abbe istället. Jag följde dock inte med på efterfesten. Kändes som för lång väg att gå tillbaka och jag skulle ta hand om två små barn dagen därpå.

Idag var det sista besöket hos psykologen. Enligt Landstinget Västernorrland får jag inte gå fler gånger och min psykolog ska dessutom sluta och flytta söderut. Det känns tråkigt. Samtalen har varit bra för mig. Jag har kommit till insikt om saker och ting som jag sedan själv har jobbat vidare med. Nu har jag fixat så jag ska få gå till psykolog via företagshälsovården. Får se hur det går.

Jag känner mig fullständigt utpumpad och trött efter varje samtal. Liksom helt tom och lealös. Finns det ordet, förresten, lealös?

Psykologens råd till mig så här sista gången var att ta det lugnt och inte arbeta mer med mig själv på ett tag. Låt allt vara. Sluta med meditationen, avslappningen och alla övningar. Vet inte om jag riktigt vill det. Jag vill ta mig igenom detta och det fort. Det värsta är dock att det inte går att forcera. Hon tycker att jag gör allt rätt men jag måste låta alla känslor få komma fram och det måste få ta den tid det tar.

Klockan 12:34:56 den 7/8 2009 var förresten en historisk tidpunkt. Då bildades nämligen sifferkombinationen 123456789.
Och varför var den tidpunkten så speciell?

Jo, just då skulle man tänka på vad det är man vill förverkliga, vilka drömmar man har och tänka på något som man verkligen vill ska hända. Det är precis vad jag gjorde klockan 12:34:56 den 7/8 2009.

Hoppas det inträffar!

Vem är jag?

Det är den grundläggande frågan att svara på i min terapi men hur jag än vänder ut och in på mig själv så hittar jag inte svaret. Jag vet inte vem jag är. Vad är det egentligen för svar man ska komma fram till? Jag vet inte.

Vad vill jag?

Det är så mycket som jag vill och som jag har velat göra tidigare som nu är för sent.

Cirkusprinsessa t.ex. Jag har alltid velat jobba på cirkus som akrobat. En sån som slängs fram och tillbaka uppe i luften och fångas av en man hängandes i knävecken. En sån cirkusartist kommer jag aldrig att bli.

Åren går och man följer inte sitt hjärta utan gör något annat. Man gör det man gör, det man en gång börjat med och sen är det bra med det.

Jag tycker själv att jag har ett himla bra jobb. Jag har ett utvecklande intressant yrke med bra arbetskompisar, arbetstider och bra lön. Jag har mer semesterdagar än de flesta och har möjligheten att själv styra mycket över min arbetstid. När det är mycket att göra jobbar jag mycket men får då istället bättre betalt och ytterligare ledighet. Frågan är bara om det är detta jag vill göra. Kanske - kanske inte.

Jag har långt gående funderingar på att söka något jobb utomlands. När jag var 19 år så bodde jag ett år i Florida och längtade då till de fyra årstiderna i Sverige. Jag tyckte att det var för varmt där. Vi reste en vecka till Colorado för att åka skidor och jag minns hur jag då diskuterade årstiderna med Donna. Hon menade att det är bättre att bo i värmen och åka någon vecka till snön och kylan. Jag tyckte att det var bättre med vinter lite längre än en vecka och sen få ha en vacker vår och sommar och åka iväg till något varmt land någon vecka på semester. Hösten kan jag skippa. Det var, som sagt, mycket delade meningar. Nu när jag är i samma ålder som Donna var då så är jag beredd att hålla med henne. Vi har för lång vinter och för kort sommar i Sverige. November till mars tillbringar jag gärna i något varmt land. Men det gäller att inte bara säga att det är så jag vill ha det. Jag måste ju göra något för att det ska bli så. Men tänk om man ångrar sig. Borta bra men hemma bäst. Ja, då får man väl göra det men då har man ju i alla fall testat och försökt.

Igår kväll tog jag mig en promenad bort mot Sticksjön för att plocka lite hallon. Det fanns många hallonbuskar men inte så mycket hallon för det var ganska utplockat. Jag äter hallon till filen varje morgon och en påse kostar 49 kronor så jag tänkte att jag skulle plocka lite nu när det finns så gott om dem. När jag väl hade hittat ett bra ställe så upptäckte jag att min mobiltelefon var borta. Jag hade ett stort hål i fickan på min fleecejacka och där hade telefonen trillat ut. Jag började leta på alla de ställen jag hade varit men det var omöjligt att hitta telefonen. Det var bara att vända om och gå hem. Det som oroade mig mest var min telefonbok. Tänk att måsta lägga in alla telefonnummer igen, puh. Jag tog med mig Alexandras telefon och gick tillbaka och till slut så hörde jag ljudet av min mobil långt borta. När jag hörde telefonen jättenära så kunde jag inte hitta den ändå. Jag letade och letade men såg den inte bland hallonbuskarna förrän efter en lång stund.

Väl hemma satte jag Alexandra på att rensa det lilla jag plockat och det gick inte fort ska jag säga. Hon vände ut och in på varje hallon och när hon sen fick se en mask så skrek hon högt och slängde i väg hallonet. Sen var det slutrensat för hennes del.  

Idag hade jag tur och fick två liter nyplockade blåbär av Lena på jobbet. Hon tyckte synd om mig som har skadat ryggen och är ofärdig. Snällt av henne. Nu var de inte rensade så det jobbet, som inte är så kul, återstår. Det får bli imorgon.

På fredag är det min födelsedag. Jag fyller 44 år.

Siffran 4 har alltid varit mitt turnummer. Varför just siffran 4? Jo, jag blev trea och fick en medalj i min första simtävling när jag var sju år och då startade jag på bana 4. Sedan dess har det varit mitt turnummer.

44 är två fyror eller så är det 11 gånger 4. Det måste bara betyda en massa tur för mig. Det är precis vad jag känner just nu. Mitt 44:e levnadsår kommer att innebära stora möjligheter och en hel massa tur för mig. Jag ser med tillförsikt fram emot vad som kommer att hända detta år. Jag hoppas och tror att det vänder nu. Från det mörkaste av mörker till en framtid fylld av ljus och lycka.

Idag är det sista lediga dagen på semestern. Har det varit en bra semester? Nja, det är lite si och så med det. Jag har i princip inte gjort någonting fast egentligen så har jag hunnit med ganska mycket. Det har varit ganska skönt att inte ha något inbokat i förväg samtidigt som det har känts lite tråkigt. Det som gjort semestern mindre bra är vädret. Jag vill ha sol och värme lite fler dagar än de få som har varit under mina tre veckor. Nu ska jag inte klaga. Jag var i Thailand fyra veckor i februari och jag var en vecka i Tunisien i juni. Sen har jag två veckors ledighet till som jag har fått beviljat.

Det känns inte särskilt motigt att gå på jobbet imorgon. Det brukar kännas jobbigt de sista dagarna av semestern men så känns det inte nu. Jag tror att det kommer att bli ganska lugnt den första veckan så det blir bra. Sen har jag några veckors ledighet att se fram emot senare i sommar.

Vill inte vakna och kan inte sova. Ryggen värker så in i norden och jag kan inte röra mig i sängen. Är dessutom bakis. Hur kul morgon är detta på en skala från 1-5? Behandlingen hos naprapaten i går har gjort att det nu är tio gånger värre. Fy fan, rent ut sagt.