Bad week
Vilken vecka!
Inte någon av de bättre i mitt liv. Det har varit så himla jobbigt och känslan i magen går nästan inte att beskriva. Ett stort tomt hål. Jag tappade fotfästet fullständigt och kunde inte fokusera på någonting. Det enda jag varit bra på denna vecka är väl att gråta.
Tack till Maud och Ifeta som lyssnat och stöttat och tack till min älskade dotter som är klokare än någon annan levande varelse som jag känner.
Det hände trots allt en hel del denna hemska vecka. Träffade Johan i Stockholm över veckoslutet. Vi gick runt och strosade i huvudstaden under lördagen. Det hade fallit mycket snö i Stockholm under natten och det var riktigt fint. Vi gick ut till Djurgården och in på Gröna Lund som öppnade sin vintermarknad just denna dag.
Var på middag i Stockholm hos Solis på onsdag kväll och fick beröm på styrgruppsmötet i torsdags. Sen träffade jag Johan på Arlanda och vi pratade ut. Det kändes så himla skönt att få reda ut saker och ting. Jag älskar den mannen.
Igår var storasyster med familj här på middag och idag är det första advent. Tänkte försöka göra allt klart inför jul idag. Fixa julbaket och handla klart alla julklappar. Då kan jag ta det lugnt och njuta av tiden fram till jul tillsammans med världens bästa Loonin.
I eftermiddag blir det en tur ner på stan för att lyssna på vacker julmusik på stora torget. Det är skyltsöndag idag med allt vad det innebär.
Endast 13 dagar kvar nu.
Förlåt
Den kan inte försvinna
All denna gråten
Vill så gärna bli förlåten
Hur är det möjligt?
Varför kom jag inte i tid?
Varför var jag så självisk?
Varför?
Får aldrig veta
Kan aldrig glömma
När ska den försvinna?
All denna gråten
Vill så gärna bli förlåten
Pigabarnet
Nu var det längesedan jag skrev något här. Måste medge att det känns en aning betungande att skriva. Det faller sig inte naturligt för mig. Känns mer som något jobbigt som ligger över mig att göra. Jag önskar att jag hade samma fallenhet för skrivandets konst som min dotter. Å andra sidan önskar jag också att jag kan sjunga, dansa och måla. Det är mycket man önskar men man kan ju inte kunna allt. Förutom min dotter förstås. Hon har begåvats med så många färdigheter. Ingen mamma kan vara mer stolt än jag. Vad hon än tar sig för så blir det succé. Gammelmormor sa ofta: Jag förstår mig inte på det där flickebarnet. Hon är bra på allting. Vad månne det bliva av henne?
Min lilla Piga som alltid kommer att vara mitt lilla Pigabarnet. Jag tänker på henne varje dag och saknar henne så det gör ont.
Jag åkte ner på jobbet igår, söndag. Det var så vackert ute. Solen sken och snön lyste så fint på träden. Det luktade vinter och helt plötsligt så kände jag saknaden ännu mer.
For upp till Kramfors på eftermiddagen och firade William som fyller 15 år idag. Det var så trevligt att träffas och fika tillsammans. De små barnen var så snälla. Liam var med William hela tiden och det verkar som han ser upp till William. De satt på hans rum och spelade dator mest hela tiden. Lova fick också vara med. Lilla Livia gick omkring för sig själv bara. Den enda som saknades var Alexandra.
Nu är det inte lång tid kvar tills min lilla Piga kommer hem. Då skall hon bli ompysslad av sin gamla mamma. Jag får rå om henne (ibland) och vi ska fira jul tillsammans och det kommer att bli hur bra som helst.